Feeds:
Inlägg
Kommentarer

När Vinter faller

Liggandes i en bastu på sliten björkbänk
Där rött tegel lyser bakom svartrostig kamin
Rytandes av eldens värmande dån
Ser jag ut över vårkallt hav
Där molnens grå dun döljer en strålande sol
Sjöfåglar i svärmar simma nöjt ikring
Förtäljandes att nya tider är i annalkande
Isen har släppt och värmen sprider sig
I Kropp, i Själ och i Värld
Allt är vackert, liksom en förvåning
En glädje att åter få leva
Tjäle och frost förutan
Kärlek och Vår råda så äntligen tillsammans

DSC00341[1]

Sommarsken

Vinden blåser i seglen och smattrar tyget
Medan vita moln dansar över det blå
Bukigt vit fylls kanvasen
Och allt blir tyst
Endast vattnet kluckar mot kölen
Solen värmer hyn behagligt
Och jag är på rätt plats
Ser dig vant styra
Som du gjort sedan vi var tonåringar
Sommarfräknig och med solglasögon
Fokuserar du på din uppgift
Och jag kan inte låta bli att le
Vart vi är på väg vet jag inte
Men jag vet att det kommer vara bra
Vita moln dansar över det blå
Och guldsken sprätter i havet
Och allt är Sommar

Pannkakor

Vi låg där tillsammans i sängen i tidig men mörk morgon. Beskådande och uppfyllda av det som vi kände för varandra. Försiktiga och ömma kyssar som skakade hela världen. Aldrig mer än en i taget. Jag smekte ditt hår medans vi simmade i varandra ögon. Små fraser av konversation som avbröts av att våra läppar möttes. Dessa kyssar som lyfte mig till ett jag utanför mig. Till en plats där bara kärleken fanns som närdes av det vi delade. Du sa att du ville ha pannkakor till frukost. Jag smekte din kind, försvann i dina ögon och kysste dig bortom mig själv. Jag vaknade och insåg att allt var en dröm, men likväl somnade jag om uppfylld med den känsla som du lämnat mig med. Du kom strax tillbaka och fråga när vi skulle äta pannkakor.

Utloggad!

Tåspetsen rör sig rytmiskt likt en pendel
Taktfast svingande fram och tillbaka
Med fascination följer jag dess rörelse
Kämpande att inte glida in i den mentala bubbla
Som förföriskt lockar mig mot sitt mjuka skydd
Bort från det sövande och monotona
Kvävandes kakafonier av gäspningar
Mentala tändstickor under ögonlocken
Ack! Stagnationen och den mentala förruttnelse
Som är en förskräcklig föreläsning
Ack! Låt oss gå i procession och begrava
Så att vi åter intellektuellt kan återuppstå
Och stilla en svingande tåspets

Springer genom vått gräs, drivandes av en omänsklig hunger. Hjärtat slår hårt och vill rymma från min bröstkorg. Hetsad följer jag mångator av vitt ljus. Lysande i sitt överjordiska varande dränks världen i dess kontemplerande ljus. Allt är mörkt trots badande i kall dag. Jag jagar efter det osynliga. En uppfattning om någon som finns därute, som alltid leker i min ögonvrå. Alltid strax utanför synfältet, men aldrig där när jag fokuserar på det. Endast seende när jag inte ser, som en skogsstig en mörk natt. Vem är du som driver mig i natten? Är det en skugga eller nymf? Eller bara en fantasi över något som inte ens existerar? Något som bara finns hos mig själv, genom mig själv, som får sitt varande och näring genom mitt sinne? Vem är du som driver mig i natten? Jagar jag mig själv, utan utsikter att lyckas? Är det bara jag här? I en jakt utan ände…

The mind is blown away
Through the hole in the back of the head
Music fills the room
It lights every corner and circle
And beacons every soul to it
Into it I fall helplessly but full of will
Through a rainbow colored Vortex
Where Flower Power reigns the entirety
Silken feathers dance on my body
And I feel them caressing and playing on me
With a wave of satisfied lust all feathers
Transforms into a thousand tender, soft and wet lips
Which through each kiss is
Bringing me to extasy
In a continuing crescendo
Towards a neverending climax
It shakes my body through
Sound driven orgasms
Tonight I was the White Rabbit
Dancing with Sister Moon
Whilst both of us gazed in Wonder
On Yuri Gagarin

(Under en Yuri Gagarin konsert i Ottelinskolans lilla källare i Uppsala, fredagen 20141003. Det fetaste jag sett sedan RUSH 2013)

Midvinternatt

Det tändes där så vackert
Ett hoppets låga som ledde mig
Genom en tunnel av mörker
Ständigt starkare och mer briljant
Men aldrig uttalad bara förnimmad
Aldrig värmande men bara sinnlig
Inte existerande men likväl uppfattad
Ett hopp
En känsla
Ett slut
Och början på något nytt
Där allt syntes som genom
Ett vindsfönster
Där en blomstrande äng
Badande i solsken
Lovande honung, färg och tröst
Men vid doften av det jag nalkades
Slogs fönstret igen
Och jag drogs bort från det
Som fanns där på andra sidan
Avlägset blev allt i den mörka tunneln
På andra sidan släcktes ljuset
Kvar blev dansande rökslingor
Och jag
Famlande i mörkret
Vilsen och Naken
Enbart med minnen och tvivel
Om något annat
Som kanske en gång var
crying-out-in-darkness